Läsutveckling på schemat

Elever i skolan är utsatta för mycket testande och lite kartläggning. Min egen skola är inget undantag. 

Min definition av testande är när eleverna lusas, screenas (lästestas) och betygsätts på ett ganska platt och innehållslöst sätt. Om en elev i åk 7 kan det heta att denne “ligger på LUS 15” (inte så bra), vilket brukar leda till ordinationen “läs mer”. En annan elev kan genomgå omfattande läsundersökningar, administrerade av specialpedagoger, vilka sammanfattas i den föga vägledande upplysningen att eleven ligger på “Stanine 3” (inte så bra), vilket brukar ge samma “läs mer”-ordination, som eleven skulle fått i vilket fall.

Som lärare står man helt enkelt ganska handfallen när terminens screeningar är gjorda, med en viktig fråga obesvarad: vad gör jag med den här informationen?

Under mina två år som mellanstadielärare ställde jag mig oupphörligen den frågan, medan jag famlade mig fram (jag famlar fortfarande). Mitt svar till mig själv, som tyvärr kom till mig alltför sent, blev att i fråga om läsundervisningen utgå mer från kartläggning än från testande. Jag har då hämtat inspiration från det läsutvecklingsschema som Ingvar Lundberg presenterar i “God läsutveckling” (passande nog med undertiteln “Kartläggning och övningar”).

Lundbergs läsutvecklingsschema bygger på hans modell för läsutveckling, där olika aspekter i läsningen kan ses som kuggar i ett hjul (som figuren försöker visa). De olika aspekterna kan utvecklas jämsides, men inte oberoende av varandra. Utan fonologisk medvetenhet är det svårt att avkoda ord. Utan en fungerande ordavkodning hämmas flytet i läsningen och därmed läsförståelsen och i slutändan läslusten. Lundbergs (och Katrin Herrlins) läsutvecklingsschema utgår från denna modell; inom varje aspekt kan eleven nå olika nivåer (om än ej “linjärt” ordnat), vilka läraren kan observera. 

Fempelarmodellen

Jag har tidigare skrivit om hur jag först uppmärksammade modellen och utvecklingsschemat, men som jag redan då insåg så låg en ganska lång process framför mig. Under den processen har jag reviderat lässchemat på många sätt, mestadels utifrån de erfarenheter jag gjort av undervisning av elever med svenska som andraspråk. 

Mitt reviderade lässchema kan hämtas här. Eftersom det är väldigt omfattande rekommenderar jag den som baxnar att börja med att sätta sig in i det schema som presenteras i God läsutveckling. Min variant har jag konstruerat utifrån min egen praktiska erfarenhet och jag tror det är bra om man som lärare reviderar även min variant, för att passa den egna undervisningssituationen.

lundbergschema

I min tappning kan en del av läsutvecklingsschemat se ut som bilden visar. Jag har försökt få med tydliga exempel på det som andraspråkselever kan ha svårigheter med, som exempelvis att höra skillnad på ordet “bod” och det snarlika ordet “bord”, där det är supradentalen [-rd] som måste uppmärksammas. 

När det gäller ordavkodning har jag tagit upp i schemat dels sådant jag reflekterat över kan störa elevernas läsning, till exempel vad tecknet för parentes betyder, vanliga förkortningar, dels sådant som är tänkt att ge en vink om deras språkliga medvetenhet, som att vissa ord är uppbyggda av sammansättningar av olika förled och efterled (som “be-tal-ning”). 

I vissa fall har jag helt enkelt skrivit in LUS-punkter i schemat, eftersom det är ett ganska vedertaget bedömningsverktyg. Det som är befriande med Lundbergs schema är att man, till skillnad från det mer trubbiga LUS-schemat, inte behöver följa en konstruerad och icke-intuitiv läsprogression. (Inom parentes sagt, så är min erfarenhet att de flesta lärare upplever LUS som ett alltför fyrkantigt verktyg.) 

En förändring jag gjort i schemat är att jag bytt ut “läslust” mot vad jag kallar “allmänkunskap”, som väl närmast kan beskrivas som “allmänbildning”. Avsikten med det är att få ett grepp om elevernas referensramar vid läsning, eftersom vidgade sådana ofta vidgar läsupplevelsen. Dessutom är de lite mer “mätbara” än de självskattningar som ursprungsschemat innehåller. 

Min variant av schemat är tänkt att användas ungefär från årskurs 3-4 och uppåt, men det är naturligtvis helt beroende av elevens språkliga utvecklingsnivå. Jag har använt det som stöd för observationer av elevernas läsutveckling.

Jag tror att den stora styrkan vore om eleverna själva skulle använda schemat. Inledningsvis skulle detta förstås vara ett tidskrävande och omfattande arbete, som skulle behöva portioneras ut på ett genomtänkt vis. Men utdelningen i slutändan tror jag skulle vara så mycket större, om eleverna själva skulle kunna välja ut ett antal “rutor” i schemat som de vill arbeta för att klara av. Min förhoppning är att man därmed skulle komma från det tröstlösa “läs mer” till att läsa mer, med ett konkret utvecklingsmål för ögonen.

I det inlägg jag tidigare hänvisade till skrev jag avslutningsvis att Rom inte byggdes på en dag. Huvudstaden i mitt läsundervisningsrike är fortfarande långt ifrån färdigbyggd kan jag meddela…