Tack för klargörandet! Jag måste nog erkänna att när jag skrev inlägget, så hade jag fullt upp med att sätta mig in i läsforskning och missade nog det du för fram som din huvudpoäng, att skrivande (som metod för läsinlärning) så att säga syntesiserar phonics och whole language. 

Jag tror att jag kanske hellre borde skrivit “kritisk till avarter av den phonics-tradition som Ingvar Lundberg representerar”, jag ber om ursäkt för min något missvisande formulering. 

Samtidigt känns det som att du för fram kritik mot phonics, som kan ge intryck av att denna läsutvecklingsapproach närmast försvårar läsinlärning. Jag tänker t.ex. på bilden av tal/skrivberget på sid 144f.  Också karakteristiken av whole language/phonics på sid 158-160, där WL presenteras genom sina förespråkare och phonics genom kritikerna av phonics, ger för mig intryck av att du värjer dig mot phonics-traditionen. 

Nu är det ju som sagt din huvudpoäng att läsinlärning bör börja med skrivinlärning, det är bra att du förtydligar detta och jag får ta på mig att jag inte gjorde det själv. Däremot saknar jag i din bok en redogörelse för vad som är nackdelarna med överbetoning av whole-language (eftersom du har så återkommande exempel på nackdelarna med överbetoning av phonics). Inte för att jag “väljer sida”, utan för att jag tror att det hade gjort ditt resonemang (om vad det innebär att i stället ta sin utgångspunkt i skrivinlärningen) tydligare. Precis som du tror jag på att kombinera de olika angreppssätten efter elevernas och textens förutsättningar och behov!