Edcamp - back to basics…

EdCamp Stockholm i måndags kväll skulle jag vilja utnämna till Skolforums höjdpunkt, även om jag nu inte befann mig på mässan mer än ett par timmar (och strängt taget skedde EdCamp efter mässans stängning och inte i själva mässlokalen). 

Man kan beskriva tillställningen som en “okonferens”, vilket kanske inte säger så mycket, men som i stora drag kan beskrivas som en konferens där deltagarna själva bestämmer sig för ämne och håller i genomförandet. Under måndagskvällen tog detta formen av förutsättningslösa fyrtiofemminuterssamtal kring frågor som lärare och skolfolk själva föreslagit. 

Den som vill läsa mer om vad andra skrivit kan göra det på Edcamps sida, på Skollyftet, eller på Pedagog Stockholm. Där beskrivs det bättre än vad jag kan göra, jag vill bara förmedla den tillfredsställande upplevelsen av att delta i samtal med verklig relevans för mig själv som lärare, i mitt fall kring ämnena spel i lärande, genrepedagogik och lärares arbetstid. Allt i samtal på undervisande lärares villkor.

Som lärare upplever man ofta fortbildningsdagar och konferenser som tidstjuvar, initierade av skolförvaltning eller skolledning, som valt ämne och bjudit in en föreläsare. Därefter ska föreläsarens synpunkter på ämnet diskuteras i arbetslagen, vilket inte sällan medför tämligen halvhjärtade diskussioner, som pliktskyldigt bokförs i några summariska minnesanteckningar.

Om min upplevelse är rättvis eller ej, och om den delas av fler än mig, tål att diskuteras. Och kanske kan man diskutera om formen för Edcamp i någon mån bygger på att man (som vi gjorde i måndags) möts på “neutral mark”, utan kollegial prestige eller dolda lojaliteter. 

Men jag vill tacka intiativtagarna Anna Kaya och Per Falk för att de visat på ett nytt sätt att genomföra professionsutvecklande konferenser. Eller - om vi ska vara noga - en professionsutveckling med rötterna långt tillbaka i tiden, när lärare under första halvan av 1900-talet var de som själva drev professionens utveckling. En utveckling som slogs i spillror under efterkrigstiden, när det från politiskt håll (Proposition 1950:70) avgjordes att lärare inte skulle bedriva egen forskning, utan i första hand tillämpa direktiv uppifrån. Ecklesiastikministern av år 1950 skulle blivit bestört om han fått veta vad som tilldrog sig under måndagskvällen…