Det är O:et i bommet som gör det…

Vokalljud View more presentations from Björn Kindenberg

Idén med bildspelet är att träna vokalljuden. Jag har har utgått från Annika Westergrens övningsbok Svenska med melodi. Den är möjligen tänkt för gymnasiet och uppåt, men övningarna passar även för yngre (jag håller just nu på och övar det med mina elever i årskurs 5). 

Är det viktigt att träna vokalljuden? Handlar inte språklig uttrycksförmåga om så mycket mer? Jo, det gör det förstås, men min utgångspunkt är att språkets ljud och melodi är några av pusselbitarna  i det “språkpussel”, man lägger hela livet. 

Jag har tidigare beskrivit hur jag försökt anpassa min läsundervisning till Ingvar Lundbergs modell, där ordavkodning (både visuellt och auditivt) hakar i fonologisk medvetenhet och flyt i läsningen. Detta i sin tur ger förutsättningar för ökad förståelse av innehållet i det lästa, vilket (förhoppningsvis) leder till ökad motivation och intresse.

Samtidigt påverkar alla nämnda faktorer varandra. Jag tror inte man ska försöka fokusera så mycket på om man går “top-down” eller “bottom-up” i läsutvecklingsarbetet, utan mer “top-down-and-then-back-up” och vice versa (eller hur jag nu ska uttrycka det…), det vill säga: jobba med alla aspekter av läsförmåga mer eller mindre samtidigt. (Ett förslag till hur man kan göra detta finns här.) 

Även om jag inte tror att det är allena avgörande för språkförståelse, så tror jag att det kan vara en hjälp för många med svenska som andraspråk att bli auditivt uppmärksamma. Det kan vara en hjälp för att rekonstruera de inre ordbilderna i det talade språket. Säger läraren “förstå”, eller “först då”, eller är det rent av “farstu” eller [fshtårdu] = “förstår du?” (U:et blir lätt lite stumt, när det följs av nästa ord i en mening). Om ni nu förstår vad jag menar… :) 

Det mesta av språkförståelsen kommer nog oftast av sammanhanget. Men i vissa lägen tror jag också det kan vara bra att ha övat upp den förmåga som modersmålstalande svenska har med modersmjölken, att höra skillnad på ljud, även på mycket svåra vokalparet i och y. 

Just nu läser vi boken Tam - Tiggarpojken. Där övar vi att lyssna efter lång och kort vokal. Om du vill prova, så finns ett arbetsblad för det första kapitlet i Tam här. I linje med det jag skrivit ovan, så arbetar eleverna parallellt med att försöka göra förutsägelser om det de ska läsa och ställa frågor om det de läst, men jag tror alltså att det finns en extra poäng med att även tala om hur orden låter. Och ska “Tam” uttalas med långt eller kort A…? 

Jag rekommenderar läsning av boken “Svenska med melodi”, den går lättbegripligt igenom uttalsskillnader mellan vokaler och dessutom konsonanter, -ng-ljud, sje-ljud samt för andraspråkselever komplicerade retroflexer som “-rn”, “-rd” etc. Alltså mycket mer än som finns med i mitt bildspel. 

Avslutningsvis lite om att spela in sig själv. I skrivande stund är det ett par timmar sedan jag klev in i vad som fick tjänstgöra som primitiv inspelningsstudio, det vill säga hemmakontoret. Lite kymig känsla är det allt…

Att inspelningarna inte är av perfekt kvalitet, behöver knappast påpekas. Dessutom gnagde tvivlet på att jag som “vanlig lärare” ska göra det här, finns det inte logopeder och talpedagoger man bör vända sig till? 

Utan tvivel kan det jag gjort göras bättre, men lika säkert är nog att det är bättre än ingenting, har jag peppat mig med. Förhoppningsvis kan elever lyssna hemma i lugn och ro och öva ostört. 

Till sist en reflektion av språkkulturellt slag. Jag har försökt välja ord som eleverna möter i sin vardag och dessutom bilder för att illustrera (ett av) orden. Men det kan vara svårt att hitta ord som eleverna uppfattar ljuden i. Hur illustrerar man till exempel ordet “ost”? Jag försökte först förgäves hitta en osthyvel i ClipArt-galleriet och det slog mig att amerikaner sällan äter ost som inte är färdigskivad (är min erfarenhet), precis som i en vanlig svensk skolbespisning. Vilken “ostbild” har mina elever? Och liknar den bilden av “ost” som jag till slut valde, den ost de äter hemma?

För det långa vokalljudet E valde jag “lego”, eftersom vi använt mycket lego i undervisningen på olika sätt. Men vid närmare eftertanke drabbas jag av misstanken att mina elever nog uttalar ordet med kort E, särskilt som vi är med i tävlingen First Lego League…