Andraspråksförbistring
I det sällsynt oinitierade P1-inslaget Svenskfödda barn läser svenska som andraspråk beskriver en (utlandsfödd) mamma hur hennes (svenskfödde) son “tvingas” läsa SVA. Redaktionen följer upp med att konstatera att “42,9% av alla elever som läser svenska som andraspråk är födda i Sverige”, som om detta skulle vara något särskilt sensationellt faktum. Det pratas också okunnigt om att elever i svenska skolor regelmässigt testas “av specialpedagoger” inför läsårets start för att avgöra om de ska ha svenska som andraspråk eller ej. Ett påstående som den som vet hur usel svensk skola är på just kartläggning av språkutveckling bara kan fnysa åt.
Bloggen Ny i svenska skolan har tidigare tagit upp frågan om SVA-ämnets legitimitet, en fråga som jag i min klass dagligen konfronteras med och som egentligen är frågan “vad är svenska som andraspråk?”.
Andraspråk är det språk man lär sig efter att man helt eller delvis tillägnat sig sitt förstaspråk (modersmål), enligt NE:s definition. Förstaspråk är det språk man börjar lära sig i tidig ålder, det vill säga vanligen som spädbarn genom sina föräldrar. Det har alltså inte att göra med om man är född i ett visst land eller inte. Tillbringar man spädbarnsåren i en enspråkig miljö (som inte är svenskspråkig) så kommer man helt enkelt inte ha svenska som modersmål.
Den bloggande magistern
Inte så mycket att kommentera här, men jag kände väl att det kunde vara på sin plats att uppdatera bloggen (som sjunkit nedåt på att-göra-listan), om man nu faktiskt ska göra skäl för epitetet bloggande… Bloggande i all ära (om inbäddade tidningar likaså), men en känslan i en papperstidning går inte att bortse från. På sidan 32 finns artikeln, mycket fint skriven av Annelie Drewsen.
Det är bara att talköra
När jag såg att kvällens #skolchatt på Twitter skulle handla om hur man kan arbeta språkutvecklande i alla ämnen, så tänkte jag direkt på ett tips jag fick strax innan jul på ett kollegialt erfarenhetsutbyte under ämneskonferens, nämligen “talkör”.
Det är en barnsligt enkel grej, har man inte testat den kan man nog tycka att den är mer barnslig än enkel, men inte desto mindre mycket effektiv. I all enkelhet går det ut på att eleverna i kör får upprepa ämnesanknutna ord och begrepp, tills du som lärare är nöjd med hur det låter.
I matematiken har jag således börjat med talkör för ord som “längd”, “bredd” och “area” och upptäckt att dessa ord lätt kan bli “lång”, “bred” och “aréa”.
En busenkel aktivitet, lite lagom omväxlande, men också ganska viktig när man börjar tänka på den. De elever som har svårigheter att nominalisera lång till längd, kan kanske också antas ha lite svårt att se abstraktioner av former i geometri?
Och kanske har den elev som lägger betoningen i area på vokalen e svårare att associera ordbilden (och ljudet av ordet) till engelskans “area”?
Kanske, kanske inte?
Har du läst ända hit har du nog ändå funderat över om k:et i rubriken är hårt eller mjukt..?
Julpyssel…
Jag kollade runt lite på Unga Faktas uppslagsrika julkalender och kom då till “Kompisstyrd teckning”, en övning där eleverna ska hjälpas åt att skapa ett mönster på ett rutpapper med “sänka-skepp-principen”. Den ene eleven har ett rutat papper med ett koordinatsystem (t. ex. A-J och 1-10), där vissa av rutorna fyllts i så att de bildar ett mönster. Eleven läser sedan upp koordinaterna och kamraten fyller i motsvarande ruta på sitt tomma rutade papper, tills mönstret är återskapat.
En kul idé som jag tycker har många användningsområden, förutom att det i sig kan vara en bra samarbetsövning. Jag prövade att göra några rutpapper med vokalljuden, det kan vara en mycket bra övning att höra skillnad på koordinaten U3 och O3…
Du kan ladda ned mitt förslag till olika övningar i den här excelfilen. Det finns olika övningar på olika flikar, t.ex. att lyssna efter skillnaden mellan “tog”, “tåg” och “tag”, men hitta gärna på egna och tipsa mig om du kommer på några som fungerar bra!
Tack för klargörandet! Jag måste nog erkänna att när jag skrev inlägget, så hade jag fullt upp med att sätta mig in i läsforskning och missade nog det du för fram som din huvudpoäng, att skrivande (som metod för läsinlärning) så att säga syntesiserar phonics och whole language.
Jag tror att jag kanske hellre borde skrivit “kritisk till avarter av den phonics-tradition som Ingvar Lundberg representerar”, jag ber om ursäkt för min något missvisande formulering.
Samtidigt känns det som att du för fram kritik mot phonics, som kan ge intryck av att denna läsutvecklingsapproach närmast försvårar läsinlärning. Jag tänker t.ex. på bilden av tal/skrivberget på sid 144f. Också karakteristiken av whole language/phonics på sid 158-160, där WL presenteras genom sina förespråkare och phonics genom kritikerna av phonics, ger för mig intryck av att du värjer dig mot phonics-traditionen.
Nu är det ju som sagt din huvudpoäng att läsinlärning bör börja med skrivinlärning, det är bra att du förtydligar detta och jag får ta på mig att jag inte gjorde det själv. Däremot saknar jag i din bok en redogörelse för vad som är nackdelarna med överbetoning av whole-language (eftersom du har så återkommande exempel på nackdelarna med överbetoning av phonics). Inte för att jag “väljer sida”, utan för att jag tror att det hade gjort ditt resonemang (om vad det innebär att i stället ta sin utgångspunkt i skrivinlärningen) tydligare. Precis som du tror jag på att kombinera de olika angreppssätten efter elevernas och textens förutsättningar och behov!
Edcamp - back to basics…
EdCamp Stockholm i måndags kväll skulle jag vilja utnämna till Skolforums höjdpunkt, även om jag nu inte befann mig på mässan mer än ett par timmar (och strängt taget skedde EdCamp efter mässans stängning och inte i själva mässlokalen).
Man kan beskriva tillställningen som en “okonferens”, vilket kanske inte säger så mycket, men som i stora drag kan beskrivas som en konferens där deltagarna själva bestämmer sig för ämne och håller i genomförandet. Under måndagskvällen tog detta formen av förutsättningslösa fyrtiofemminuterssamtal kring frågor som lärare och skolfolk själva föreslagit.
Öppna lärresurser och inlåsta lärare
Igår deltog jag i en paneldebatt på Skolforum om öppna digitala lärresurser. Det blev, i mitt tycke, ett konstruktivt samtal om villkoren för att användandet av OER (Open Educational Resources, som det heter i jargongen).
OER kan definieras mycket brett, vilket gjordes i debatten, som i princip vad som helst som du hittar på internet och som kan användas för att förstärka lärande. Jag tycker samtalet bottnade i ganska realistiska förutsättningar, både de positiva och de mer negativa. Till de senare räknar jag det som jag ser som det största hindret för ökad användning av OER i skolan, lärarnas trängda arbetstidssituation.
hej
vad betyder ormserum?
Lärstilar existerar inte
Lärarnas Nyheter har ju i veckan gjort en genomlysning av Ross-konceptet, som inte varit så smickrande. Jag tycker nog att artiklarna är ganska hårt vinklade och det går inte att, utifrån vad som presenteras i artiklarna, dra slutsatsen att konceptet som sådant är ett misslyckande.
Jag blev bekant med Ross-konceptet när jag för tio år sedan började jobba på Kunskapsskolan (jag var där ett år), då i en ganska utslätad form. Det byggde mycket på elevaktivitet och läraren som coach. Dessutom skulle alla elever lärstilsanalyseras, ett fenomen jag är mycket kluven inför.
Min egen skolledning besökte i våras en Ross-skola i USA. Där finns nog alltså goda idéer att hämta, men jag hoppas att “lärstilar” inte följer med tillbaka. Jag har skrivit om lärstilar på annat ställe, jag ska inte bli långrandig kring detta. I korthet tycker jag idén om lärstilar kommit att vantolkas.
Det vore vettigt om lärstilar användes som tankemodell för att medvetandegöra lärarna om att skiftande auditiv förmåga (för att ta ett exempel) hos eleverna, gör att en del kanske “hör lite suddigt” och därför kan få stavningsproblem relaterade till svårigheten att avgöra om läraren säger “för”, “for” eller “får”.
Det är inte vettigt att, som ibland händer, tänka sig att elever oavsett undervisningsinnehåll, styrs av sin lärstil. Olika grad av perceptuella och kognitiva förmågor hos eleverna kan förklara vad de missat eller missförstått för delar i en framställning. Olika typer av stoff kräver olika typer av framställning och i princip allt stoff (och alla elever) tjänar på varierade framställningsformer.
Det låter kanske lite hårt att säga att lärstilar inte existerar. Mer riktigt är väl egentligen att säga att de inte existerar på det sätt som de ibland framställs, det vill säga som den bästa inlärningsstilen för en individ oavsett ämne. Använda med sunt förnuft är det en vettig tanke, om än inlindad i en kanske onödigt invecklad terminologi.
- Page 1 of 12
- Next »
Magister Björn gillar
See more-
“Om det fanns en medveten strävan att undergräva en yrkeskategoris ställning, är det svårt att föreställa sig en mer effektiv strategi än den som...”
-
